Meny
Finns det något bättre än en fri horisont? Att sitta på bryggan med fötterna på panelen framför sig och titta ut. Lugnet. Friden. Friheten.
De där vakterna är dock, i princip, ett minne blott för mig som isbrytarstyrman. Vi behöver koncentrera oss och skärpa till våra sinnen för att göra det som är vårt uppdrag; att hjälpa fartyg till och från sin destination på så kort tid som möjligt. Då krävs det att vi använder alla hjälpmedel vi har för att hitta lättaste vägen genom isen. För som vi säger i isbrytarsvängen, närmsta vägen genom isen är att gå runt isen. Lättaste vägen innebär dock ibland att vi måste ramma isen för att ta oss fram genom ett besvärligt område. Det vill säga köra rakt in i isen för att knäcka den, backa och ta sats igen. Och igen, tills vi kommer igenom det svåra området.
Jag skulle önska att det var så vi tog oss an de utmaningar vi är mitt uppe i just nu i sjöfartsbranschen. Ramma isen igen och igen tills vi kommit igenom. Jag pratar arbetsmiljö. Inte arbetsmiljön som handlar om skyddsskor och hjälm utan den där andra arbetsmiljön som är lite svårare. För att inte säga mycket svårare.
Den korrekta termen är organisatorisk och social arbetsmiljö. Den är inte lika handfast och det känns oftast lite jobbigt. Jag menar, vad är det ens? Jag kokar ofta för enkelhetens skull ner det till att vi ska vara snälla och respektera våra medmänniskor. Inte konstigare än så. Under hela min karriär till sjöss har jag träffat fantastiska människor. Men en som har fastnat i mitt minne är en motorman som jag mötte på min allra första båt, min allra första törn och min allra första dag.
Jag var ung och osäker och visste inte riktigt vad jag gett mig in på. Men han fanns där, visade mig till rätta och visade mig vad god kamratskap till sjöss innebar. Stod upp för mig och sa till den som betedde sig illa. Det låter så lätt, men är ändå så svårt. Han är ett tydligt exempel på hur jag vill att det ska vara till sjöss men även på land. Hela fartsbranschen blir attraktivare om vi visar gott sjömanskap på alla plan.
Högaktuellt nu 2019 är att rekrytera ungdomar till sjöfartsyrket. Hur gör vi det? Ett sätt är att nå ut med budskapet att vi är en bransch som tar dessa frågor på allvar och vill arbeta med dem för att skapa en förändring. Jag har fått min beskärda del av olika slags trakasserier som kvinna och jag kom till en punkt när det inte längre var hållbart att knyta näven i fickan eller slentrianmässigt acceptera att alltid vara spantad för traden. Nu var tiden mogen att agera.
Därför engagerar jag mig ideellt i det branschöverskridande samarbetet Vågrätt. Lägg det namnet på minnet. Att våga göra rätt. På engelska kallas samarbetet för Fair Winds. Rättvisa vindar i rak översättning, men egentligen en lyckönskningsfras sjömän sa till varandra för att önska god seglats. Att fartyget skulle få goda vindar på resan. Goda vindar är bra. Vi vill ha det bra och rättvist. Men det går inte att bara ta de bästa bitarna. Skriva fina ord på papper och putsa fjädrarna och sen gå runt isen när det jobbiga kommer. Nej, ta istället sats och ramma isen. Backa och ta sats igen. Till slut kommer du igenom isen. För ibland går det faktiskt inte att gå runt.
Vi måste alla ändra vårt sätt att tänka och vara helt enkelt. Bli snällare. Just nu behövs alle man på däck. Jag är med ombord, är du?