Meny
Minnet är ännu starkt om hur det kändes. Det var när jag som femåring från fördäck beundrande kikade upp på befälhavaren på Kössöbåtens kommandobrygga. Jag stod där på fartygets back med mina föräldrar. Det var då jag bestämde mig för den inriktning mitt liv och min yrkeskarriär skulle få.
Och så många roliga händelser jag fått vara med om! Och så många spännande människor jag fått möta! Och så mycket jag fått lära mig!
Första segelturen på egen hand skedde med en Dory-Doris som jag riggat med en åra och några gamla filtar som segel. I medvind gick det ju att ta sig fram. Men efter ett tag insåg jag att jag måste kunna ta mig tillbaka till Hisingsviken (på Härön) också. Det blev till att vackert ro med tunga åror till hemmabryggan.
Efter långseglingar med föräldrarna längs Bohuskusten i barndomen, segling i en gammal gisten Långedragseka (med centerbord), en och annan seglats i J10-or och Stjärnbåtar såg min far till att jag som 15-åring tillsammans med syskonen blev ägare till en Mälar-22:a. Den hade backstag och barduner och var otroligt snabb, i vart fall när det inte var motsjö. Se´n blev det folkbåt med en ungdomsvän och även en del seglingar med en fin koster som sjöscoutkåren i Ronneby hade till förfogande. Hon hette ”Sunny”. Mälar-22:an hette ”Fröken Hoffman”.
I Folkskolan var jag bäst i klassen i teckning, fast jag nästan enbart ritade båtar. I slöjden snickrade jag modellskepp och i fjortonårsåldern byggde jag en Optimistjolle. Mina uppsatser handlade mest om sjörövarkaptener, kanske med inspiration från Kapten Blod och Long John Silver. Men även captain Hornblower satte sina spår i min fantasi. Liksom Captain Marriot´s ”Peter Simpel”, blandat med alla indianböcker, ungdomsdeckare och annat som pojkar på den tiden läste.
Som 18-åring, direkt efter gymnasiet, gick jag till sjöss i Svenska Amerika Liniens Gripsholm för att därefter rycka in i Flottan, förstås. Efter utlandsstudier och sjöbefälsskola blev det några år till sjöss och se´n blev jag civilekonom och fil.kand i sjörätt.
Jag har haft förmånen få ägna mitt hittillsvarande liv åt båtar, hav, fartyg och sjöfart. Det har varit så roligt så det är helt fantastiskt.
Åren går fort och det är drygt två år sedan jag drog mig tillbaka efter 17 år som ordförande i Nautiska Föreningen. 17 fina år i en fin gammal förening. Efter utlandstjänstgöring blev jag medlem 1985, vice ordförande vid mitten av 1990-talet, ständig ledamot 2015 och hedersledamot vid min avgång som ordförande 2017. En stor ära vill jag säga! Och vilka fantastiska medlemmar föreningen har. Ett kompetenskapital att väl värna om.
När detta skrivs i maj 2019 kastar jag alltemellanåt en blick ut över havet som ligger vidsträckt utanför mina fönster. Jag ser Pater Nosters fyr och Carlstens Fästning på Marstrand i söder. In mot land ser jag Kyrkesund över havet några distansminuter österut.
Jag njuter mitt otium i den underbara Bohuslänska våren, känner doften av hav och önskar Nautiska Föreningen en ljus framtid och all välgång för alla föreningens medlemmar.
Eder tillgivne
Per A. Sjöberger
Ordförande 2000 – 2017